Ett sakralt anslag…
Populärmusik och andlighet/teologi, det intresserar mig verkligen. (Finns det någon högskolekurs, eller ännu hellre program, i ämnet månntro?)
Och musikerna och banden som har sina rötter i min kära svenska frikyrka uppmärksammas en del just nu; här finns artikeln “alla vill till himmelen” och förstås P3 pop tidigare i veckan: tema andlighet. Jag fick en insikt om att den musiken jag själv föredrar ofta har ett sakralt anslag som Eric Schüldt formulerade det. Kanske beror det just på min uppväxt med psalmsång och lovsjungande. De musiker som är troende och pratar om det, eller sjunger om det, på en scen utanför den slicka och inrutade frikyrkan – jag beundrar dem. David Åhlén, Jonathan Johansson, (mest Sufjan Stevens men har är ju inte svensk).
Mediefasta
Bloggfasta, sommarlov, semester, arbetslöshet eller helt enkelt borta från civiliastion och bredband. Jag tror inte att jag behöver förklara mig.
Från Kings of Convenience
Jag fick ett mail idag:
Bergen June 8th 2009 Dear Fans! Good things come to those who wait, we know it's taken a while but finally we are done with our 3rd album. It will be released at the very end of September and after that we will go on tourThe album was recorded in studios in Italy, Bergen and in Erlend's flat. See you soon!!!
Bäcken
Ur Ljuset, 46-47:
Vi kan ställa den simpla frågan: varför lever vi? Att vi blivit satta hit genom andras försorg och för skams skull inte vill dra oss ur leken kan inte vara förklaring nog. Tankens och känslans argument till förmån för livet är skröpliga i jämförelse med motargumenten. Lovsången har alltid fört en ojämn kamp mot klagolåten. Det mirakulösa är, att så överväldigande många trots det föredrar att stanna. Här finns någonting som inte stämmer.
Den blänker ju så moderligt, dödsbadets sjö! Varför hejdar sig foten? Misantropets snara är konstfärdigt flätad och mjuk ser den också ut att vara. Varför tvekar halsen? Det avgörande är inte vad munnen påstår utan hur kroppen faktiskt uppför sig: den uppför sig som om lovsångens summa vore större än veropets. När allt kommer omkring är det kanske kroppen (detta ökända benrangel, denna ohjälpligt liderliga skinnpåse) som har de säkraste underrättelserna om ett paradis, dolt bakom höga portar. Så oerfarna vad gäller himmelen är vi inte som vi vill inbilla oss själva. Vi har alla någon gång känt det som om skaparen vore ute på en inspektion i naturen, vi ser honom inte men hör hur han andas, ser hur det rör sig efter honom såsom när räven går i havreåkern. Vem var den osynlige som strök oss efter ryggen med sitt lillfinger? Vi spann son randiga bondkatter- grovt, men saligt!
Ungdomsarbetslöshet
Jag tänkte skriva att det här var gårdagens förvärv. Placera böckerna i bokhyllan efter färg och nyans. Men det är ju inte sant. Istället är det han där nere och jag som tillbringar flera timmar varje dag ihop. Det är allt bra roligt!
