HAPPINESS ONLY REAL WHEN SHARED

av Maja

Filmen ”Into the wild” är en favorit. Den är en sann berättelse om den unge idealisten Cristopher McCandless som läser böcker och drömmer om att leva ett liv i naturens famn, långt från samhällets dubbelmoral och ondska. Han lämnar sin familj och skänker pengarna som skulle bekostat resten av hans utbildning (24.000 dollar) till välgörenhet. På jakt efter den stora friheten och den ännu större sanningen möter han människor som får lära honom något om livet och inspireras av den radikala och genuina livsstil han själv valt. Christophers mål är att klara sig under en viss tid i Alaska med endast det naturen har att ge honom. Till slut kommer han dit. Och. Så ska jag inte berätta mer. Men eftersom det här har hänt på riktigt är det olustkänslor värre än skräckfilmer kan tillbåda som kryper i magen när slutet närmar sig. Jag tycker att man kan lära sig mycket av den här unge mannen, trots att han måhända är på gränsen till naiv (men hellre det!) och romantiserar naturen lite väl. Det handlar om rättfärdighet, om att leva som man lär, förändringar, förlåtelse, kärlek och kanske mest om gemenskap.

För en sak kan jag berätta om slutet och det är scenen som finns nedan. Christopher inser till slut att det finns något vi inte kan existera utan, något vi är skapade till att ha: gemenskap. Och det tror jag är en av livets största sanningar. Fatta vilken bra film som fått mig att skriva allt detta.