Man kan ha det sämre

av Maja

Det här är utsikten från mitt rum. Kanske den bästa i hela huset. The Catholic Worker Farm är en gammal gård, som hämtad från en Jane Austen-film, fast kanske inte det mest storslagna Mr Darcy-slottet. Mer en gård. Farmen ligger drygt 10 mil utanför London (men fortfarande inom gränsen för tunnelbanssystemet). De som bor här är Scott och Maria och två av deras barn, jag och en till volontär, Katy från Chicago. Dessutom bor för tillfället sju asylsökande eller på andra sätt utsatta kvinnor här, en treåring som är son till en av kvinnorna och helt besatt av Spiderman och en inte särskilt gästvänlig hund som kallas Bertie Bear. The Catholic Worker Farm är en kristen kommunitet som är knuten till den ekumeniska rörelsen Catholic Worker men också Scotts och Marias hem (och denna sommar även mitt) som de öppnat för några av de tusentals utsatta kvinnor som finns i Storbritannien.Vi grundar vårt arbete utifrån The Works of Mercy, som det står om i Matteusevangeliet kapitel 25 i Bibeln.

Scott beskriver livet här som ”good but hard” och det stämmer väl. Det är ofta konflikter, kommunikationsproblem eller något annat man måste ta itu med. Ett axplock från denna veckan är att Bertie (som är blind) blev biten av grannhunden, treåringen har fått för vana att äta smör direkt ur paketet och hans mamma bryr sig inte, övertalning av en kvinna att överlåta sitt rum till någon annan eftersom hon inte använder det, bilar som går sönder osv. Ständigt kommer telefonsamtal från nya kvinnor som behöver hjälp. Just nu tycker jag mest att det är spännande att det inte går en dag utan att något händer, men jag antar att det blir påfrestande i längden. Hittills har min vistelse här varit oerhört lärorik, och jag ser fram emot resten av sommaren. För övrigt håller jag nu på att avsluta det första blogginlägget som typ innehåller ordet ”jag” och det känns inte helt bekvämt. Hur gör folk?