”They’re not catholic, and they don’t work”

av Maja

Idag hade vi en slags introduktion till Catholic Worker-rörelsen. Jag ska återge lite av det som sades. Fokuset under dagen låg mestadels på några av rörelsens specifika praktiker, såsom kommunitet och motstånd. Jag är ingen expert på långa vägar, min kunskap och erfarenhet sträcker sig inte så mycket längre än drygt tre veckor, vilket jag på ett sätt tror att min beskrivning (som kommer snart..!) skulle göra de Catholic Worker-engagerade belåtna. De anser att teologi kommer efter det primära, som är praktiken. Och detta skrivs ju en tid efter jag påbörjat min upplevelse av rörelsen. Den verkliga praktiken har kommit först, nu kommer läran. Dorothy Day och Peter Maurin grundade rörelsen på 1930-talet under den stora depressionen i USA. Allt började som en tidning som skrevs och trycktes i Dorothys kök med namnet ”The Catholic Worker” (tidningar ges forfarande ut kontinuerligt). Man riktade sig mot katoliker som sökte efter en alternativ lösning på de sociala problemen som fanns i samhället. Rörelsen växte, utan varken en plan eller organisation. Något som var viktigt redan från början var ”houses of hospitality”. Andra världskriget låg för dörren och man intog en tydlig pacifistisk ståndpunkt. Under 1960-talet fick rörelsen ett uppsving, när USA gick in i Vietnamkriget fanns det inom rörelsen mer än bara krigsvägran – man gjorde ett radikalt motstånd mot våldet. Även 1980-talet innebar fortsatt utbredning av rörelsen, denna gång på grund av ekonomisk depression, nya krig och kärnfysik i olika former. Dorothy Day dog, och trots att hon under sin livstid alltid betraktas som kontroversiell av kyrkan började man tala om helgonförklaring. Idag finns Catholic Worker främst i USA men även i t.ex. Australien och UK (de som berättade detta för mig är ansvariga för att rörelsen finns i England), med idag var personer från Irland, USA, Australien, Senegal, Kenya och Sverige, och så var en engelskman på riktigt. Rörelsen är trots sitt namn inte katolsk utan ekumenisk; allt från buddister till frälsningssoldater är engagerade. Något gemensamt är att man lever i frivilllig fattigdom och förespåkar icke-våld. Jag tvingade även den katolska prästen, Fader Martin, som är en av de ansvariga, att berätta mer om rörelsens teologi. Som sagt är denna inte primär, men han poängterade ”the works of mercy” (Matt 25) och att se Kristus i varje människa, speciellt de fattiga. Detta säger inte allt om rörelsen, men kanske något. Gemenskap är möjligtvis det mesta centrala; Dorothy Day sade att i kommuniteten är det enklarare att vara god (även om det oftast känns tvärtom). I gemenskapen lär vi oss att älska. Min knappa erfarenhet av vad Catholic Worker är är mycket, mycket positiv. Jag har inte tidigare mött ett kristet sammanhang som ”fungerar” så bra. När vi åt middag senare på kvällen (kanske den viktigaste kristna praktiken) satt jag vid bordet med fyra katoliker, en tvivlare och två muslimer (och en gullig treåring). Tack Gud.