Ho Chi Minh House

av Maja

Så, jag och Katy åkte till London för att besöka de andra i London Catholic Worker igen. För ett par veckor sedan flyttade en del av dem ut ur Hackney och in i ett hus i stadsdelen Harringay. De har nämligen fått en rätt ovanlig donation – en kyrka. Kyrkan byggdes ursprungligen åt en metodistförsamling och var nu senast en katolsk kyrka. På grund av demografiska förändringar har den blivit mer & mer tom. Catholic Worker har därför fått ta över byggnaden. Denna vecka öppnade de upp den som natthärbärge för människor som inte har någonstans att sova. De har även fått tillgång till den föredetta prästbostaden precis bredvid kyrkan (egen ingång via den lilla trädgården på baksidan!) , ett radhus alldeles för stort för en person, där arbetarna nu bor. Radhuset kallas inofficiellt för Ho Chi Minh House. Att gå igenom den där öde kyrkan, med salar, den ena mer faschinerande och enorm än den andra, är nog en upplevelse jag sent kommer glömma. Mycket av inredningen finns kvar; bänkarna i kyrksalen, en gigantisk orgel, stenaltaret och krucifixet där bakom. Känslan jag fick och som stannar kvar gör mig hoppfull. Hur vanhelgande det än må tyckas vara, att hoppa runt i kvarlämnande korgossedräkter, tramsa i bekännelsebås eller husera hemlösa på kyrkgolv – jag tänker mer… att en annan värld faktiskt är möjlig.

Catholic Worker in London got an unusual donation a couple of weeks ago – a church. Because of demographic changes no one is using it any more. Instead the workers are opening it as a night shelter for people in need. We went there to visit them, and I will never forget the feeling of discovering those abondoned halls, in the dusk. The thought of turning old churhbuildings into places where the destitute and poor are taken care of fills me with hope.