Sverige, Sverige

av Maja

Nu åker jag hem. För Sverige är ändå ett slags hemma. Jag har förstått under de senaste månaderna vilken tur jag har som lever i Sverige. Det funkar relativt bra i Sverige, mycket bättre än i många länder. Och jag blir lite stolt över att ha landsmän som har gett upphov till fenomen som IKEA och Spotify och Bjorn & Benny. Men det finns också mycket ”svenskt” som jag inte är särskilt stolt över. Inom Catholic Worker är ”personalism” viktigt. Detta var så främmande för mig att det är först på senaste tiden jag fattat vad det innebär. Med personalism tänker man att vi är personligt ansvariga för andra människors problem. Alltså typ jag är personligt ansvarig för saker som mina ”förfäder” gjort långt innan jag var född, eller sådant som min nation håller på med eller för vad det innebär att jag är kvinna. Annars tycker jag att ”för att min Herre kallar mig till det” är en motivering som räcker. Nåja, jag tänker inte ge särskilt konkreta exempel på hur saker & ting inte fungerar i Sverige. Om ni vill veta, så sök, då ska ni nog finna ut det själva. De flesta känner säkert till att vi i Sverige per capita är den näst största vapenexportören i världen. Orättfärdigt är bara förnamnet. Sverige har trupper i Afghanistan. I Sverige jagar vi flyktingar, utvisar svårt sjuka barn (och friska barn med för den delen) och behandlar papperslösa som värdelösa. Det finns mycket för mig att göra i Sverige med, inte bara i London; kanske låta en asylsökande sova i ett tomt rum i min lägenhet, odla grönsaker på balkongen, dela ut flygblad utanför migrationsverk, bönevaka en timme varje utanför en vapenfabrik, träffa andra i små grupper och prata om Guds rike, bjuda människor på mat, skriva brev till fredsaktivister i fängelse, läsa Bibeln, lära känna någon hemlös, sälja allt jag äger, rösta för att förändra sysmtemet (eller?), hjälpa förortskids med läxor och så vidare och så vidare. Om ni har fler idéer får ni gärna skriva dem i kommentarsfältet. Det hade dessutom varit enklarare att inte vara ensam i det här, gemenskap är trots allt en av Catholic Workers grundpelare. Kom bara ihåg, gör allt i kärlek! Och en annan värld är faktiskt möjlig!

I live in a place called Sweden. It might be one of the best placest in the world to live in, a discovery from this summer. So I am deeply grateful to call Sweden a home. From Sweden derive things like IKEA, Spotify and Bjorn & Benny, but also a lot of weapons and kicked out refugees. Actually, Swedens’ arms-export is the worlds’ second largest per capita😦. In Catholic Worker ”personalism” is an important concept; we are all personally responsible for the suffering of our neighbours.  So now when I’m leaving London and going back to Sweden again I am thinking of ways to take that responsibility. Maybe you have some creative suggestions? Never forget, the Kingdom of God is at hand..!