Compunctio

av Maja

Kom att tänka på compunctio när jag lyssnade på Owe Wikströms sommarprogram, människornas absolut vackraste ögonblick – vilka upplevs särskilt i musiken. Lyckosmärta. ”I musik är man närmare den heliga rysningen”, säger Owe. Förresten, musikteolog, hur blir man det?

”Saknadens ambivalenta karaktär skapar en förvirring och oklarhet. Samtidigt ger den en positiv och stark förhoppning, en öppning. I fornkyrkan kallades denna känsla ibland för compunctio. Det är en medicinsk term som använts om smärta. Enligt Gregorius den store har denna andliga smärtan sin grund i två erfarenheter: dels i människans sorg över att skönheten inte går att hålla att fast, dels i hennes dragning till det Eviga. Minnet av det förlorade Eden och föraningen om den en gång fullbordade Paradiset finns i den skärningspunkt som är människans längtande hjärta.” (owe wikström, det bländande mörkret)