Thou Shalt Be Ocool del 1

av Maja

När jag gick på bibelskola sa min bibellärare till oss upprepade gånger att församlingen är en gemenskap för losers. Ganska svårt att ta till sig för 19-åringar nyinflyttade från Smålands mest frikyrkliga högsäten… men jag gillade det genast, jag har ju själv aldrig varit särskilt creddig i något sammanhang. höhö. Nåväl, jag tror inte min lärare främst ville uppmuntra oss som känt oss malplacé i kyrkan eller vad det nu kan vara. Guds rikesgemenskapen är särskilt lämpad för samhällets losers! Jesus lovar befrielse för de fångna, frihet för de förtryckta, han helar sjuka, välsignar barn, diskuterar med kvinnor, uppsöker naturen, äter med syndare, förbrytare, utlänningar, politiska aktivister – listan kan göras lång. Jesus var först flykting, sedan arbetare. Jesus messias-smörjs för att ge de fattiga ett glädjande besked, upphöjer slavars exempel framför andra och han kallar främst syndare till sig, bjuder in dem in i sin gemenskap. Vi är väl kallade att göra samma sak. Det är förlorarna som är vinnarna i det här fallet. Thou Shalt Be Cool är nog tänkt som en känga till kristna som hypar engelska ord, Sufjan Stevens (hipster-kristendom/chrispster? in person), rökning och second hand istället för att begripa att detta även är evangelium för oss.

Eller som David Petander sa: ”evighetsvärdena äro de enda sanna värdena… Kristus i oss är grunden för härligheten. I ett sådant liv äro vi fria från brödbekymren. Däri ligger också möjligheten till massornas frigörelse.”