Kyrkomusik

av Maja

Om du känner mig vet du nog att jag har problem med musiken som sjungs och spelas i de kristna gudstjänsterna. Och att musik annars är en av mina största passioner och intressen. Tycker det är sorgligt, att man inte kan få uppleva detdär compunctio, den ambivalenta lyckosmärtan, ryggradskänslan – nästan himlen! – .. under lovsången. Samtidigt som allt så klart inte ska vara känsloberoende (och förstås, all ära till Herren Gud). MEN JAG ÄLSKAR MUSIK. Är väldigt glad för min kyrka, där flera av mina goda vänner leder lovsång. Ellen som gör det med en sådan smittande frihet och trygg herdeblick över oss församlade. Anton som spelar banjo..! Det är så stort för mig. De har en medveten tanke bakom sångerna och psalmerna vi sjunger och när de sjungs under gudstjänsten, och de lyssnar på mina funderingar. Jag har även svårt för en hel del lovsångstexter, som jag tycker är banala och o-teologiska. För att se om jag kan göra det bättre själv har jag påbörjat ett litet lovsångstextskrivarprojekt. Det är himla svårt, men roligt. Mina första texter heter Lammets blues och En ny sång. Jag hade inte tänkt skriva om det här på bloggen men när jag läste den följande texten på tabernaklet och lyssnade på den fantastiska musiken som David Åhlén, Andreas Eklöf m.fl gjort känner jag och tänker jag.. att något annat kanske är möjligt.

En leviisk generation

 Vi lever i en tid då Herren reser upp en ny generation konstnärer och musiker som vill avskilja sin konst till Gud. Liksom leviterna, som tjänstgjorde i templet (G.T.), kommer dessa unga män och kvinnor att helga sina gåvor och ställa dem helt till Guds förfogande. För den levitiska generationen äger denna världens och tidålders avgudar ingen dragningskraft. Leviterna begär bara en sak – att få se Guds härlighet. Allt annat är förkastligt för dem. Mänsklig ära, rikedomar och framgång har inget värde i deras ögon. De har sin stolthet i Herren. Deras längtan är att få se Gud, att renas och genomlysas av Herrens heliga ljus.
Den här världens musik är som skrällande cymbaler i deras öron. De avskiljer/helgar sina sinnen åt att stämma in i den himmelska musiken. Mångfalden är stor bland leviterna, de spelar alla på unika instrument. Ingen ton är den andre lik i Guds tempel. Det finns ingen likriktning, men en unison röst som förkunnar Herrens storhet. Gud reser upp leviterna i vår tidsålder för att de ska återupprätta Davids tabernakel. I tabernaklet ljöd lovsången dygnet runt, året om, som en spegelbild av den himmelska tillbedjan (Upp 4).