Nationaldagen

av Maja

Har idag firat Sveriges nationaldag på enda tänkbara sätt (om man tänker som mig om Gud och gränser, kärlek och medborgarskap). Det innebar att jag var på plats i Rådhuset kl.12 när kommunens nya svenska medborgare hälsades välkomna. Det var en mycket glad tillställning som inleddes med folkliga violinstycken och ett kort tal som innehöll nationaldagens historia och ”vi har länge under svenska flaggans beskydd gett en fristad till människor som flyr från förtryck” osv. Sedan sjöngs gemensamt nationalsången och en liten nysvensk bakom mig sa glatt till sin mamma ”Jag kunde utan!” och pekade på lappen med texten. Kommunens representant ursäktade sig på förhand för felaktiga uttal och började sedan läsa upp de kanske 50 personer som under det senaste året blivit svenska medborgare. En efter en fick de komma fram, skaka kommunpersonerna i handen, eller ge dem en innerlig kram, och ta emot intyg och lyckönskningar. Det var så fint! Kameror smattrade och nysvenskarna strålade ikapp. Ett par av dem vände sig stolt mot publiken och höjde sina intyg i luften, och vi applåderade. Efter ceremonin bjöds det på snittar och cider och tillfälle att gratulera (eller vad säger man?) de nya svenskarna. Välkomna till vårt vackra land!