Pengar

av Maja

Jag tänkte blogga lite om något som ligger nära mig för tillfället. Pengar.

Innan sommaren bad jag till Gud mycket och ofta om att få ett sommarjobb. Att inte få sommarjobb brukar innebära en troskris för mig. Det blir ett tecken på Guds ovilja och vrede, eller icke-existens. jaja sån är jag. Så jag bad och hade flera jobb på g, så nära man kan vara utan att faktiskt bli anställd – så det var inte det att jag inte försökte. När så det sista näranära-jobbet hörde av sig och hade anställt någon annan i sista minuten orkade jag inte anstränga mig mer utan hörde av mig till ett nyöppnat Bra & begagnat (second hand och välgörenhet) och erbjöd min arbetskraft. De blev förstås glada och sa att ”det här var nog meningen, Maja”. Jag gick med på det. Nu har jag jobbat ett tag på Bra & Begagnat och tycker det väldigt roligt och sådär lagom avslappnat och kravlöst som jag behövde. Har fina kollegor dessutom, pensionärer och sjuklingar, och människor som kommunen glömt bort och behandlar som skräp. På bra & begagnat får allt en andra chans, prylar som människor. Skulle kunna skriva mer om vilket Guds-rike-i-vardagen det stället är men nu var det pengar det gällde. För pengar är en sak jag inte får av att arbeta.

Jag klarar mig rätt bra utan att konsumera eller spendera, ibland svider det – framför allt att inte kunna resa runt eller hänga på fik eller uteserveringar varje kväll (också, att inte ha mer att ge till all världens NÖD). Jag längtar efter att börja träna och besöka frisören regelbundet. Men det riktigt jobbiga är att behöva leva på andras bekostnad, för det blir så, oundvikligen. Oavsett om det är familj eller vänner som ställer upp, eller odefinierbara skattebetalare som får rycka in. Jag kan också ”välja” att inte lönearbeta eftersom jag har schyssta vänner, en rik och kärleksfull familj och csn-lån kvar om det krisar till hösten. sjukt priviligerad fattig.

Jag känner mig splittrad. Vill förtrösta på den Guden som förser (ja, jag tror fortfarande på Guds existens, omsorg och oändliga kärlek) på det sättet Jesus kallar mig till och tror på ett enkelhetsideal (volontary powerty) (kände mig inspirerad att skriva mer om detta, så håll ögonen öppna. utgångspunkten är dock solidaritet, medlidande, inte fattigdomsromantik i sig). Jag känner mig också befriad från pengar, oberoende av dem, som aldrig för..! Den som har mycket vill ha mer, det stämmer. Om det inte vore för känslan av parasitering och osäkerhet inför hur jag ska betala nästa hyra skulle jag kunna leva så här… tills jag får barn (typ). Vi lever alltid på bekostnad av någon, någon måste alltid betala. Det kan gälla min hyra, en fika på stan, de billiga hm-kläderna, den grillade kycklingen eller sveriges invandringspolitik. Om inte vi själva betalar kommer någon annan få göra det.

Jag tror att allt mynnar ut i ett råd: sälj allt vad du äger, utforska en enkel livsstil, gå ner i arbetstid och börja arbeta ideellt och följ Jesus – då ska du få en skatt i himlen.

Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.
Matteusevangeliet 13:45-46