På besök hos Gandhi

av Maja

Häromveckan hälsade jag och några kurskamrater på i kollektivet Gandhi. Det var på tiden.

De bjöd på mat och logi och vi hade intressanta samtal om socialt engagemang. Ledordet i kollektivet är icke-våld och den stora visionen är ett samhälle där människor och djur inte dödas, skadas eller exploateras. Icke-våld är målet och medlet. Man har satsat specifikt på två engagemang i kollektivet – fredsaktivism och djurrättsaktivism.
Här äter vi linssoppa. Alla bilder är tagna av min vän Rabab. I sin kamp använder sig Gandhianerna av främst två arbetsmetoder: kunskapsspridande och civil olydnad. Det finns nog få i Sverige som är lika insatta i frågor om svensk vapenexport, vapenproduktion, eko-teologi, djurrätt, köttproduktion, djurens lidande med mera. Medlemmarna själva författar böcker och artiklar, föreläser och debatterar. Jag är imponerad.

Som säkert många redan känner till har Gandikollektivet deltagit i ett antal civil olydnadsaktioner, t.ex mot svenska vapenfabriker. De menar att detta är ansvarsfullt medborgerligt handlande; det förbättrar ju bara vapnen innan de skickas ut i krig och konflikter. De bibliska profetiorna om det framtida fredriket är en viktig inspiration inför plogbillsaktioner. Jesaja berättar om det och här, Mika: ”Gud ska döma mellan alla folk, skipa rätt bland mäktiga folkslag i fjärran. De ska smida om sina svärd till plogbillar (plogbill, eller plog, är typ nåt man använder för att odla med inflikar jag här) och sina spjut till vingårdsknivar. Folken ska inte lyfta svärd mot varandra och aldrig mer övas för krig. Var och en ska sitta under sin vinstock och sitt fikonträd, och ingen ska hota honom. Herren Sebaot har talat.” Åh va underbart, Levande Gud låt det ske!

En konsekvens av civil olydnadsaktionerna är att medlemmarna i kollektivet tvingas leva under existensminimum. Om de tjänar större belopp går pengarna direkt till vapenindustrin, som kräver dem på skadestånd för de oskadliggjorda vapnen. Men det verkar inte gå någon nöd på dem direkt, tycker jag. Kanske finns det en större rikedom än i det materiella? I kollektivet tackar man iaf myndigheterna för att de underlättar för dem att leva ett enklare liv, såsom de ju vill göra.
Att bo ihop med människor som kan trigga, stötta och samverka är förstås också något som underlättar ett radikalt aktivistliv. Vi påverkas i hög grad av våra sociala sammanhang och vilka människor vi har omkring oss. Lever vi det liv vi längtar efter? Vilka låter vi oss bli formade av? Viktigt att tänka på..! Under dagen fick vi många bra råd och tankeställare. Till exempel: ”det är inte ideerna i våra huvuden som spelar roll, utan hur vi väljer att organisera våra liv. Du kan ha de mest storslagna ideologier och visioner men det är besluten som du faktiskt fattar som kommer göra en verklig skillnad. Så, var noggrann med att välja livspartner!”. ”Och bjud in människor i ditt liv”. Jag är tacksam att få en inblick i livet i kollektivet Gandhi – och även de gladde sig åt vårt besök så om du också blir sugen att hälsa på är du säkert välkommen. De vill dessutom gärna växa om du får för dig att stanna lite längre. De utlovar ett minst lika lyckligt och tillfredsställande liv som villa, volvo, vovve.