I väntan på framtiden

av Maja

Första rapporten från Alsike (där jag nu bor), och ljuset lyser; mörket har inte segrat över det.

Innan jag åkte hit skrev jag: ”The best thing to do with the best things in life is to give them up. Två dagar kvar, två stora avslut kvar. Ikväll – husförsamlingen. Jag har delat vardagen med dem i tre år.
Finns så många guldskatter att bevara och plocka fram sen, när jag sitter med trasiga mörkerväggar omkring mig. Kan inte skriva ner utförligt dessa kärleksord som är kärleksdryck, men deras namn hjälper mig förhoppningsvis att minnas…
Därför är det bra att ge upp det bästa man har – då ser man dess fulla rikedom och kan glädja sig som mest åt det.”

Klosterväggarna har visserligen hål men det är inte mörkret som sluter sig kring en. Väggarna är vita och överallt sitter ikoner och bilder av Jesus. Alltså samma inredning som hos mig. Det får mig att känna mig hemma – detta är min Faders hus.

Trots allt ohyggligt smärtsamt och oförklarigt orättvist som ryms här lyser ständigt nåden, bryter det himmelska fram. Tänker på Bo Setterlind: vi föda oss med liv, det går inte att äta död.  (tror jag? har inte mitt bibliotek här och kan dubbelkolla.. kan vara så att jag hittat på det själv annars! men förstår ni vad jag menar?)

Ett exempel på oförklarig orättvisa här på klostret återfinns i denna lilla dokumentär, den är jättebra. En trevlig liten familj från Angola har levt i Sverige de senaste åtta åren. I Sverige är numera den enda giltiga id-handlingen ett pass, men för att få pass måste man ha någon annan form av identitetshandling för styrka identiteten. Detta har dessa personer aldrig ägt. Och enda sättet att få ett sådant är att åka till Angola. Och för att åka till Angola krävs pass. Löjligt! Moment 22 så det bara skriker svensk dysfunktionell migrationspolitik om det. Tidigare fick de som hamnade i sådana situationer uppehållstillstånd av humantiära skäl. Dokumentären får mig också att se fram emot varmare tider..!

Varje dag ber vi i stil med ”med den triumferande kyrkan i himlen och din stridande kyrka på jorden”. Vi behöver även äta hopp. Nära oss av hoppet. Hopplösheten råder i helvetet. Men vi tillhör Guds rike.

20110719123