Vad jag gör på klostret

av Maja

Ora et labora – och däremellan: äta veg-mat, klappa katt, gå promenad (pulsa i snön), läsa, fira mässa och gudstjänst, sova gott. Hittade en dag ett välstämt piano med vacker ton. Min tröst. Hittade en annan dag klostrets bibliotek. Jag bor ju liksom i ett antikvariat, finns så många spännande gamla böcker här(!!!). Jag undervisar svenska som huvudsaklig arbetsuppgift, det går bra. Svenskundervisningen är så viktig i detta skede för de hitflyttade, och därför meningsfull som syssla. (Eftersom svensktalande=större jobbmöjligheter=uppehållstillstånd). Min släkt har pedagogiken rinnande i blodet, på gott och ont, så det känns roligt och inte svårt att undervisa. Dessutom tycker jag att det redan märks avsevärd skillnad på språkkunskaperna.

En utmaning: känslan av att vara ensam mittibland alla dessa människor. Behovet av ensamheten. Balansera där emellan.
Och ledan, som lurar på mig. Tillvaron här är vilsam, men möjligtvis trist i längden. Dock klagar jag inte det minsta, i solidaritet med fristadsgästerna som levt här under betydligt längre tid än jag kommer och under betydligt mer begränsade former. Deras tillvaro är inte så himla underhållande. Och så här, efter fyra veckor på plats, måste jag säga att vilan är övervägande.

03-12-06_paul-theks-afflict-the-comfortable-comfort-the-afflicted_original