Mindre ord och större verkligheter

av Maja

Jag har ju tappat bort orden, men jag lever. Kanske har jag gett bort dem? I svenskundervisningen – till flyktingarna, den dagliga kampen eller i det rabblande bedjandet? Allt har sedan länge blivit vardag, så det finns inget mer att berätta. Det skulle ju kunna tyckas vara konstigt att dela bo med flyktingar och klostersystrar, men det är det inte. Tänker: Gud är i det fördolda och i det lilla & trasiga – det vittnar den kristna berättelsen om. Den vill jag lära mig utantill.

Så Gud, gör den hårda klippan till ett källsprång. Här är ett ord på vägen, från fejsbuck:

the innocent