Hejdå internet

av Maja

Är så innerligt splittrad i mitt förhållande till internet. Visst finns mycket bra och konstruktivt och peppande här men det gör också dåliga saker med mig: jag lägger ner mer tid och fokus på overkliga personer än de närvarande och jag sätter mig själv i alltets centrum. Detta är allvarligt.

Har försökt hitta kristen vägledning i denna ganska nya företeelse. Magnus Malm till exempel menar att vi bör leva i en ständig rörelse mot förenkling, mot bortväljandet av oväsentligheter, mot en allt djupare koncentration mot det väsentliga för att där ta emot helheten som en gåva av Gud. Magnus Malm litar man liksom på. Han har också sagt såhär:

”Det är ett livsvillkor för den som vill vara trogen sin kallelse mot Gud att skaffa sig en mediastrategi och handla beslutsamt efter den. En kristen ledares primära uppgift är att hålla sig ‘informerad’ om vem Gud är och vad Gud vill. När detta så uppenbart hotas av annan information måste det vara naturligt att välja bort detta andra så mycket som behövs för att kunna fullfölja kallelsen. Vår mentala hälsa bygger på att ständigt välja bort och filtrera information. Tvånget att ‘hänga med’ är en förbannelse som inte skapar någon handlingskraft, utan endast gör själen till en flimrande spegel av uppdykande händelser.”

Jag tänker också på Pelle Strindlund som berättade vid vårt besök i kollektivet Gandhi att han slutat läsa media – nyhetssidor och sånt (behöver väl inte ens tillägga att han varken har facebookkonto eller blogg), han sa: ”Media är ett sånt slöseri med tid. Vi borde ägna  åt oss att förändra världen istället för konsumera information. Om du inte tänkte göra något åt en särskild situation, varför måste du veta allt om den? Till vilken nytta?”. Man bara: jaaa, på spiken.

Också kära David Petander pratade om något som inte hade med internet att göra då men som i denna tid skulle kunna tillämpas på denna företeelse, tycker jag; ”Men kunna vi lösa oss från det timliga och ha begär efter det som ögat ser – då träder Gud och hans vilja fram för oss. Då vår ande kan lösa sig från detta synliga, då bli vi delaktiga av hans nåd och hans rikedom, och det är väl ändå något av det högsta att kunna se Gud”.

Nu för tiden gör många ”1984”-referenser men jag läste en bok som hävdade att vårt nutidsscenario snarare liknar det samhälle som boken ”Du sköna nya värld” (som jag ännu inte tagit mig tid att läsa) av Aldous Huxley beskriver och inte Orwells dystopiska profetia. Orwell fruktade att sanningen skulle döljas för oss av myndigheterna och makterna; Huxley fruktade att sanningen skulle dränkas i ett hav av irrelevant information.
”Orwell talade om att vi kommer att drabbas av ett förtryck utifrån. Huxley däremot förutsatte inte att det behövs någon Storebror för att beröva människor deras autonomi, mognad och historia. Enligt honom kommer människor att älska förtrycket och dyrka den teknologi som berövar dem förmågan att tänka… Det Orwell fruktade var människor som skulle förbjuda böcker. Det Huxley fruktade var att det inte skulle finnas någon anledning att förbjuda böcker, eftersom det inte skulle finnas någon som ville läsa någon. Orwell fruktade dem som skulle beröva oss information. Huxley fruktade dem som skulle ge oss så mycket information att vi blev passiviserade och självupptagna. Orwell fruktade att sanningen skulle döljas för oss. Huxley fruktade att sanningen skulle dränkas i ett hav av irrelevant information.” (Neil Postman)

För mig står internet i många gånger i konflikt med  verkligheten, internet är artificiellt, ett medium, men jag vill ha levande vatten direkt från källan. Om ni ser mig IRL, kära skara av bloggreaders, kanske på Bjärka-Säby eller festivalen Frizon, säg hej. Jag vill gärna prata med er.

(ps. Ursäkta – ursäkta mig, mina egna ideal – att jag bara refererar till män. Jag stör mig själv på sånt och tycker egentligen att det är bra att kvotera. Så glöm inte ”Attention is the purest form of generosity” – Simone Weil.)