Att hoppas på ett annat system

av Maja

I dagarna släpps en riktig bok som jag varit med och skrivit i. ”Att hoppas på ett annat system” heter den och är en antologi om kristen tro och anarkism. Mitt bidrag är en liten exposé över 1800-talets väckelsehistoria och en önskan att påminna oss väckelsens barnbarn om vårt olydiga förflutna. Läs boken och kom på någon av de releasefester som planeras. Bland skribenterna finns superba människor som Elin, Jonathan, Jonas och ett gäng från Kristen Underjord. Fest! Självklart ska ni vänner få en sneak-peak på bokens innehåll – här är ett utdrag från mitt kapitel:

Drivna av en stark övertygelse om Guds uppenbarade vilja för hur det
utkallade folket, kyrkan, skulle leva, och en nyväckt längtan efter radikala
förändringar i samhället gjorde de första frireligiösa stora personliga uppoffringar.
De upplevde sig tvungna att trotsa staten och dess ordningar och gå
emot sociala etablissemang. När de kristna samlades i hemmen för att tillbe
Gud eller när de vägrade låta döpa sina barn handlade det inte om något
annat än modig civil olydnad, eftersom de inte såg några andra alternativ.
Deras mod och förmåga att tänka nytt förändrade kyrkan i Sverige för lång
tid framöver. Visserligen ledde det till att den kyrkliga enheten splittrades och
att djup oförståelse såddes kristna emellan, men likaså till att nytt liv kunde få
rum och på sikt ett brott mellan den världsliga makten och den himmelska.
Detta i ett skede när staten och kyrkan i Sverige stod så nära varandra att
de statliga lagarna reglerade kyrkans liv och lära och den lutherska kyrkan
hade monopol på all religiös verksamhet i riket. Målet för de nya rörelserna
var frihet från statens påverkan; att kunna vara den kyrka som man själv
önskade vara.

De väcktas motstånd bestod inte bara av civil olydnad och trots, utan
även i att skapa nya alternativ, att tillsammans grunda andra gemenskaper.
De skapade nya sorters religiösa kollektiva gemenskapsliv – livfulla sammanhang
där människor kände sig fria och välkomnade och där den personliga
hängivenheten och omvändelsen till Kristus stod i centrum. Här ville de
leva fria att handla utifrån sina egna övertygelser och upplevelser, inte efter
statens förordningar.

Har dagens kyrka tillräckligt mod och överlåtelse att utföra samma sorters
handlingar när det behövs? Skulle vi vara lika redo att bestraffas som våra
föregångare, med exempelvis arvsförlust eller landsförvisning? Finns verkligen
samma djupa längtan efter en absolut förändring för människor kvar i kyrkan?
Jag är inte säker på det, men tror att allt detta behövs också idag.
Har kyrkan fortfarande ett ansvar att vara ett alternativ till staten på något
sätt, kanske bland de grupper i samhället som är utsatta och svaga, och att
vara lydiga medborgare av det ljusets rike där makt består i att tjäna? Nöden
i Sverige och omvärlden är fortfarande smärtsamt närvarande och även om
behoven ser annorlunda ut än på 1800-talet finns de ännu. Det vet vi.
Ja, vi har ett ansvar. Så låt oss inspireras av våra förmödrar och förfäder.
Människor som genom en uppväckt hängivenhet reste kyrkor och missionshus
över hela landet, offrade sitt liv för inre och yttre mission, såg sin kristna
tro som relevant för offentligheten och trots brett motstånd skapade en
oemotståndlig rörelse med kraft att förändra både individers liv och samhället
som omgav dem. Låt oss idag, likt dem, inspireras till en värld där kampen är
central och ansvaret personligt, där människor åter igen blir levande.