Linnea Hofgren levererar:

av Maja

O, närvarelse, huru nitälskande du är! Du vill, att jag intet begär har till den allra minsta lilla sak i denna värld, utan att du allena skall vara mitt enda och allt och giva mig allt i din stora barmhärtighet. Må då mitt inre öga skåda blott efter dig i helgedomen, o du sol, o du liv, som jag får nämna: Min kärlek! Du trefaldiga kraft, du heliga Treenighet, förborga mig i dig, att jag aldrig må se mig om efter mig själv eller efter de ting, som synas. Må mitt inre öra allt mera öppnas, o du evigt talande Gud, för din sakta viskning i själens grund; gör det inre känselsinnet allt mera mottagligt för att känna din helande frälsarehands vidrörande, att min själ under din ömma fostran må ligga helt överlåten och av samma kärlekshand dragas in i den kärlekens fångst, den du bärgar in i din not. Du stannar ej därvid, att du fångat mig, o Kärlek, ty emedan du vet, att det ej vare nog för mig att blott bliva dragen i land, så tar du den lilla sprattlande fisken av kroken, lägger den på elden och bereder den till en mat: den din vilja kan förtära för att till sist helt omsluta den med dig själv.